När de sa att en Hollywood-remake av den kultklassiska koreanska filmen OldBoy var på gång, skickades fansen i ett (mycket högljudd) uppståndelse. Manusförfattaren Mark Protosevich har haft det olyckliga ödet att herda denna hatade remake genom år och år av utveckling - från och med en version som Will Smith och Steven Spielberg var knutna till - bara för att se den drömmen smula och så småningom byggas om till den nuvarande versionen med Josh Brolin i huvudrollen..
Det var dock när regissören Spike Lee kom ombord som fansens upprörelse sparkade in i höga växlar. Det är en sak att ge en älskad utländsk film en Hollywoodpolish; Det är en annan sak helt och hållet att placera den älskade filmen i händerna på en regissör vars personlighet och blixten för kontrovers ofta överskuggar hans stora prestationer som filmskapare.
I ögonen på den kontroversiella stormen står Lee, där vi träffade honom för en rundabordsintervju som berör frågor om hans version av OldBoy, jämförelser med originalet och en hel del däremellan. Låt inte hans imponerande växt lura dig; Spike Lee är förmodligen en av de mer skrämmande regissörerna att prata med, med en lidande-ingen-dårskap inställning till att svara på frågor. Du får se vad vi menar i intervjun nedan:
Vad var det med detta projekt som tilltalade dig och fick dig att styra det?
Spike Lee: Filmen, originalfilmen och originalkällan, den japanska illustrerade romanen och sedan var det tredje en chans att arbeta med den stora Josh Brolin.
Vad minns du när du tittade på originalfilmen?
Spike Lee: Jag tänkte, "Jag har aldrig sett något liknande i mitt liv!"
Såg du faktiskt den här filmen på bio?
Spike Lee: Ja
Hittade du en utmaning i att jonglera publikens förväntningar - inte bara med originalserien och originalfilmen, utan också dina fans och din inbyggda publik? Kände du ett behov av att behaga alla tre grupperna?
Spike Lee: Det kom aldrig upp.
Hur valde du att prata med den amerikanska publiken annorlunda än originalet?
Spike Lee: Josh och jag tänkte aldrig på detta så långt som nationalitet. Vi sa aldrig, 'Åh det här fungerade i Korea men det kommer inte att fungera i Amerika', vi trodde aldrig det. Det kom aldrig upp. Det var alltid en historia, hur vi får detta att fungera. Det kom aldrig ner på nationalitet. Vi tänkte aldrig att vi måste översätta en asiatisk film till amerikansk publik. Det kom inte med oss. Nu kanske vissa ANDRA har tänkt på det, men inte oss.
Är Manga till hjälp för dig visuellt som regissör?
Spike Lee: som storyboards?
Ja.
Spike Lee: Jag gör inte riktigt storyboarding men det var till hjälp eftersom det var den ursprungliga källan till den koreanska filmen, så du kan inte gå fel när du går till den ursprungliga källan.
Jag pratade med Michael för några veckor tillbaka--
Spike Lee: Imperioli?
Ja. Och på vissa sätt kände han att detta - på grund av den ökade verkligheten - var detta din, Spike Lees, serietidningsfilm. Skulle du hålla med den känslan?
Spike Lee: Jag måste tänka på det! Jag och Michael måste ha en konversation varför han trodde det, men jag tänkte aldrig på det. Det kan vara en bra analogi, kanske, men det tänkte mig aldrig.
Skulle du någonsin vilja spara den (markören) för en verklig serietidningsfilm i mer traditionell mening?
Spike Lee: Jag ska aldrig säga aldrig men det har inte hänt än.
Vad är du mest stolt över när du ser den här filmen? Att du vet att du gjorde det kommer att överraska människor - vad är du mest stolt över?
Spike Lee: Jag vet inte om jag kan välja ut något, det är bara den här filmen i sin helhet.
Du nämnde innan du ville arbeta med Josh Brolin; nu när du har gjort det här, vad kan du säga om honom som skådespelare?
Spike Lee: Vi ska arbeta tillsammans igen. Vi klarar oss bra, vi har liknande känslor, vi har båda bra arbetsetik, totalt engagemang för det vi gör och vi samarbetar mycket bra tillsammans.
Kan jag ställa dig en liknande fråga om Elizabeth Olsen? Hon nämnde att du skulle be om input även i scener som hon inte var med i …
Spike Lee: Jag vet inte om det (skrattar)! Det är en annan (person) som jag måste prata med! Whoa, whoa; Jag bad om input från henne för scener som hon inte ens var med i? Som vad?
Hon sa inga detaljer, men hon sa att du skulle be henne om input och hon var mycket imponerad av det.
Spike Lee: Jag kommer inte ihåg det, men någon scen hon är i kommer jag definitivt att be om något. Särskilt när vi övade.
Men vad var det när du såg henne att du tänkte: "Jag vill ha henne i en av mina filmer."?
Spike Lee: Vad är filmen med hennes Masi - vad heter den?
Martha Marcy May Marlene
Spike Lee: Ja den där! Det var en mycket knepig roll, verrrrry knepigt. Så om vi kastar fel person i (Oldboy) spelar det ingen roll hur alla andra är, det kan få det hela att tumla. Så jag är väldigt glad och lycklig och nådig att vi kunde få henne i den rollen (som Marie), nyckelroll, nyckel, nyckel, nyckel. Hon dyker inte upp förrän halvvägs genom filmen, men det är en viktig ingrediens.
Var det viktigt för dig att hon kom fram till en så stark karaktär som nästan känns som ett offer för omständigheterna snarare än ett offer för sin egen brist på vilja?
Spike Lee: Åh ja, vi var definitivt tvungna att göra hennes karaktär så stark som möjligt, så stark som var vettigt inom ramen för manus och jag tror att Lizzy förmedlar det.
Du nämnde repetitionsprocessen; hur viktig är den processen för dig?
Spike Lee: mycket viktigt, jag ska inte skjuta en film om jag inte har repetitionstid. Det är inbyggt i budgeten.
Och hur mycket repetitionstid brukar du tilldela?
Spike Lee: Två veckor men här är saken: för repetitionstid - många människor förstår inte detta - repetitionstid är inte bara skådespelare som gör linjer, det är att äta, prata, titta på andra filmer, gå till evenemang tillsammans … Så det går inte bara över linjer, det är en hel sak, spendera tid tillsammans och vibrera och slänga idéer. Det är vad vi gör.
__________________________________________
NÄSTA SIDA: Ändra originalslutet
___________________________________________
1 2